Hur hade vår pausyta sett ut om rätten till rast införts idag?

Består er pausyta av sittplatser? Under sekelskiftet var det allt fler som införde raster för behovet att kunna vila. Vi i Sverige arbetade då främst inom jordbruk och industrier. Störst andel av arbetsföra i Sverige arbetade hårt och slet med kroppen, därför var det väldigt viktigt att kunna få en paus under arbetsdagen för att kunna återhämta sig.

Idag, såhär över 100 år senare, har vi också raster, men den stora skillnaden är att vi sedan 50-talet i allt större utsträckning och överhängande arbetar med kontorsarbete i Sverige. Vi rör oss inte alls idag på samma sätt som när rasterna infördes, men väldigt många av våra pausytor fungerar precis som de gjorde under sekelskiftet (stillasittandes). Vilka behov hade rasten behövt att tillfredsställa om pausytan introducerats idag?

 

Det varierade kraftig med möjligheten till raster på 1800-talet, men i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet drev fackföreningar på för bättre arbetsvillkor. Pauser fanns i väldigt varierad utsträckning på arbetsplatser, innan det sedan stärktes 1919, då vår 8-timmarsdag infördes.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut år 2026?

Många av oss sitter på vägen till arbetet, vi sitter vid skrivbordet, vi sitter på rasten, sitter i möte, sitter i telefonsamtal, sitter och skriver mail, sitter på lunchrasten, sitter under teamsmöten, och många av oss sitter även på vägen hem på buss, bil och tåg. Den utbyggda kollektivtrafiken är väldigt sund för vår miljö, men gör samtidigt att vi behöver ta oss allt kortare sträcka till en busshållplats eller station. Vi rör oss allt mindre.

 

Vi sitter i allt högre utsträckning idag än när våra pauser infördes. Vårt samhälle har gått över till kontorsarbete, men våra pausytor är på många arbetsplatser fortfarande utformade för jordbruks- och industriarbetares behov.

 

Vad hade varit viktigt om våra raster hade introducerats i arbetslivet idag?

Då hade behovet och anledningen inte varit densamma som det var för 100 år sedan, om pausytan införts på våra arbetsplatser idag. Det hade inneburit helt andra krav på vad vi hade behövt få in under vår pauser, efter hur våra vardagar ser ut i nutid.

Vi hade valt att ta in den vetenskap som finns idag, om vikten att få in rörelse för att syresätta kroppen och må bra från allt vårt stillasittande.

All teknik och uppkoppling som finns idag, hade även ömmat för att skapa fler teknikfria zoner för att komma till ro. Något som yngre generationer idag i allt högre utsträckning efterfrågar.

Vi hade sett på våra raster på ett helt annat sätt, och tagit tillvara på pausen efter våra behov vi har idag, än att använda pausen precis som våra jordbrukare och industriarbetare behövde rasten till när den infördes.

Om rätten till rast hade blivit lag idag.

Då skulle behovet finnas till två olika pausytor på varje kontorsföretag, för att inkludera dagens behov till rätt typ av paus.

  1. En pausyta för återhämtning.

    En lugn miljö att komma till ro. Lite som vår miljö idag, men även med möjligheten till yoga, relax och teknikfria zoner.

  2. En annan pausyta för aktivering.

    Där anställda fick igång kroppen och fick till sig ny energi efter att ha suttit mycket. Allt från olika typer av aktivitetsspel eller träningsmaskiner för att stärka kroppen.

 

Hur våra pausytor enligt lagen om rast hade behövt att se ut för att täcka och inkludera dagens behov för en hållbar arbetsmiljö.

 


Hur hade vi valt att se vår pausyta, om den introducerades idag?

...slussar anställda mellan en stillasittande miljö till en annan
— 2026

Om våra arbetsgivare introducerat en pausyta idag att sitta på, som det ser ut på många av våra arbetsplatser, hade det idag känts märkligt, att arbetsgivaren inte väljer att främja anställdas hälsa under pausen. Företag hade i större mån blivit svartlistade av arbetstagare, av att medvetet skapa en ytterligare plats att sitta på, och spä på att ännu fler människor behöver belasta vår offentliga sjukvård av för lite hälsofrämjande åtgärder under sin arbetsdag.

En till plats att enbart sitta vid hade ansetts som en ohuman arbetsmiljö, där arbetsgivare tydligt slussar anställda mellan en stillasittande miljö till en annan, under sin arbetstid.

Våra pausytor hade förmodligen fungerat och varit ett stöd till hur tekniken och våra arbetssätt ser ut idag. Lagen om hälsosam rast hade varit ett stöd att motverka fetma och stillasittande i arbetslivet. Ja, om den lagstadgade rasten hade introducerats idag, och inte var precis som den var för över 100 år sedan.

Skrivet av Playoffice Design.
Nästa
Nästa

Sveriges attraktivaste arbetsplatser 2026.